Mitt sätt att se på hundar grundar sig på mer än 40 års erfarenhet. Eftersom jag i flera år hållit kurser och tagit emot hundar för dressyr, så har ett stort antal hundar av många olika raser passerat genom mina händer.
För varje hund jag träffar, förstärks mina idéer och tankar samtidigt som jag utvecklas och lär mig nya saker.

Jag blir dagligen uppringd av förtvivlade människor som berättar att de en eller flera gånger sökt hjälp för sin hund och dess problem. De beskriver ungefär samma saker allihop, nämligen att de fått råd som grundar sig på att det är något fel på hunden, allt ifrån att den är ”signalkänslig” till att den blivit skrämd för något som ”förstört den”.
Man fokuserar på hunden, gör utredningar och försöker sen att lösa problemen med hjälp av avledning, godisregn eller att man ska undvika det som utlöser hundens negativa beteenden.

Jag har förstått att det är många människor som misslyckats flera gånger med att få rätsida på problemen och därefter gett upp, resignerat eller i värsta fall avlivat hunden.

För mig är detta ett helt bakvänt sätt att jobba. Jag eliminerar i stället problemen genom att lära ägaren att uppträda på ett sådant sätt att hunden tryggt kan förlita sig på att inget farligt kommer att hända, t ex främmande människor, andra hundar eller ljud i trappuppgången.

Naturligtvis krävs en del arbete och engagemang från ägarens sida innan problemen försvinner helt, detta är ingen ”quick fix” metod utan bygger på ett varaktigt samspel mellan människa och hund.

Jag har många exempel på att den argaste hund inom en kort stund kan släppa sin aggressivitet när ägaren antar en annan attityd och ett självsäkert kroppsspråk. När ägaren väl ändrat på sitt sätt gentemot hunden försvinner dessa ”utbrott, rädslor eller anfall” helt och hållet.